"Är det en psykopat, eller?"

Kursdeltagaren syftade på personprofilen som låg i kurspärmen alias ”Anders Andersson” och alla nickade medhållande. Jag försökte hålla masken. Ingen på kursen visste att det var jag. Att det var MIN profil. 
​

​Testrapporten med Anders Anderssons motsägelsefulla personlighetsprofil låg där som ett uppfläkt hjärta på obduktionsbordet. Ett inkognito självutlämnande av mitt innersta jag, ett mord på min personlighet. Personligen hade jag för länge sedan lämnat sådana där kommentarer som "jag brukar få bra på ledarskapstest", men det gick inte att ta miste på ivern hos mina kursdeltagare att få se på och stoltsera med sina egna personprofiler och jämföra dessa med stackars Anders.
"Är det en psykopat, eller?"

Vi jämför, vi dömer, vi kämpar för att "se bra ut" och vi vill gärna vara bäst och blundar samtidigt gärna för eventuella brister. Det är hellre fel på testet än fel på oss... Men det finns inga "fel". Det tog mig fem år innan jag vågade erkänna för mig själv och för andra att jag faktiskt är en rätt dålig ledare tillika hopplös lagspelare utifrån mina drivkrafter sett.
"Oj, men är inte det dåligt, då?"

Nej, det var enormt skönt att slippa pressen att vara någon jag inte är, långa arbetsdagar, huvudbry och ältande. Jag blir så trött. Jag tycker helt enkelt om att arbeta själv och jag är riktigt bra på det. Jag kan sitta timmar i sträck utan att märka att tiden går. Det är "flow". Men samtidigt älskar jag att hålla i utbildningar och workshops och det personliga mötet med andra. Dubbelnaturen är tydlig. Men frågan återstår: Är Anders Andersson en psykopat?

NEJ, för människan ÄR ofta en paradox. Vi är "både och". Anders Andersson är både introvert och extrovert. Han är både flexibel och perfektionist, han är både riskbenägen och riskavert, han är lugn och känslig och han lika anpassningsbar som han är utmanande. Vilken sida han väljer beror på arbetssituation och inre motivation.

Det går inte att kategorisera människor i färger, djur eller bokstavskombinationer. Enligt DISC, de fyra färgerna alla älskar för att det är så enkelt, är jag "blå" och en "uggla". Och visst stämmer det, men jag är samtidigt "gul" och en "papegoja". De enklare modellerna kan med fördel användas i utvecklingssyfte och är bra för många saker. Men de kategoriserande testernas stora popularitet med miljardomsättning world wide är en effekt av vårt enorma behov av att sortera in allting i lättbegripliga fack.

Här kommer några saker att tänka på nästa gång du försöker förstå din egen eller andras personlighet:

1. Människan är en paradox och vi kan vara lika mycket av allt - Jung sa att bara en galning är 100% extrovert.
2. De enda personlighetsdragen som är möjliga att förstå på djupet är de som individen själv bekräftar som glädjeskapande och lustfyllda - dessa drivkrafter är "individens batteri".
3. Blanda inte ihop vardagsbeteenden med grundpersonlighet - en människa kan visa vilka beteenden som helst och göra det fantastiskt bra, MEN de behöver inte nödvändigtvis vara drivkrafter...