"Den alla vill vara men ingen är..."

Vi har en bild av hur vi gärna vill vara, en idealbild som delas av de flesta, och kanske lever vi hela livet med en önskan om att vi vore någon annan?

​Människan är en "mjuk pusselbit i ett hårt pussel". Vissa "trycks dit" rejält för att passa in... Och det är väl inte så konstigt mot bakgrund av följande NEGATIVA beskrivning av femfaktormodellen (vetenskaplig modell för att beskriva en människas personlighet):
[Källa: utdrag ur Natur & Kulturs psykologilexikon]
​

• Neuroticism: benägenhet för ångest, depressiva reaktioner, ilsken fientlighet
• Introversion: slutenhet, inåtvändhet, skygghet
• Ointresse för nymodigheter och nya upplevelser: konservatism, konventionellt tänkande
• Avvisande hållning: misstänksamhet, irritation riktad mot andra, cynism, brist på samarbetsvilja
• Lättsamhet: benägenhet för slarv, chanstagning, lättja, likgiltighet

​Fråga 1:
FINNS DET NÅGON levande människa som gärna skulle vilja bli förknippad med ovanstående beskrivningar? Jag har då i alla fall aldrig träffat någon person som med berått mod skulle erkänna detta som personliga styrkor.
Fråga 2:
KÄNNER DU NÅGON som ovanstående stämmer in på?
"Ja, eller hur?" Vi känner många sådana människor och kanske påminner det oss också lite om oss själva...
​Fråga 3:
VAD ÄR DET SOM gör dessa människor så duktiga på det dom gör? Jo, du läste rätt: DUKTIGA!

"Vaddå, hur kan en cynisk, lättjefull, fientlig och inåtvänd person vara duktig??"

JO, för många högpresterande människor uppvisar verkligen de POSITIVA sidorna med ovan angivna personlighetsdrag och det kan varken förknippas med vare sig "cynism" eller "lättja", utan snarare med följande drivkrafter och styrkor:

• Neuroticism: känslighet, lyhördhet
• Introversion: reflektion, analys
• Ointresse för nymodigheter och nya upplevelser: riskaversion, ansvarstagande
• Avvisande hållning: utmanande, ifrågasättande
• Lättsamhet: flexibilitet, spontanitet

"Voilà! Alla de negativa aspekterna har som i ett trollslag förvandlats till styrkor..."

Men de personer som äger dessa styrkor blir oftast sårade när de upptäcker att de inte matchar den gemensamma POSITIVA idealbilden av "hur man egentligen ska vara". Nämligen:

• Känslomässigt stabil: trygg, tillitsfull, behärskad​
• Extravert: sällskaplig, självsäker
• Öppen: fantasifull, öppen för nya idéer och nya värderingar
• Vänlig, sympatisk: hjälpsam, samarbetsvillig, empatisk
• Samvetsgrann: noggrann, ordningsam, plikttrogen 

De slår oftast ifrån sig och menar att de är mycket tuffare, sociala, kreativa etc. Antingen är anledningen 1) att de inte vet vilka de är eller 2) att de inte tycker om sig själva, eller så är det en kombination av bägge delarna... Men när människor tar till den tredje anledningen: att "det är fel på testet", då går min tanke till psykologilexikonets, medias, föräldrarnas, skolans och samhällets kategoriserande och normerande krav som gett oss vår "påklädda image".

Det mest intressanta är att de personer jag träffat som lever upp till "idealbilden", vilken jag lite slarvigt kallar för "räkmacke-profilen", är att de förvisso har ganska lätt för sig (de tar sig ofta framåt med hjälp av andra) men verkar lära sig mindre och vara mer beroende av omständigheterna än personer med "avvikande" profil.

​Vad gäller anställningsbarhet har jag sett fler exempel på dåliga matchningar med idealprofilen än med avvikande profiler. Kanske för att de förstnämnda är lite "latare" och mer bekväma? "Hårt arbete och tuffa utmaningar kanske helt enkelt lönar sig i livet?" Min uppfattning är att människor med de lite "svårare" profilerna högst sannolikt är de som också arbetar hårdast och är de mest motiverade. 

Frågan är om personer med "avvikande" profil skulle bli fullt lika sårade om idealbilden presenterades på följande NEGATIVA sätt?:

• ​Känslomässigt stabil: arrogant, laissez faire-attityd
• Extravert: beroende av andra, tar för mycket plats
• Öppen: drömmare, orealistisk
• Vänlig, sympatisk: otydlig, besatt av konsensus
• Samvetsgrann: trögrörlig, omständig

"Voilà! Alla de positiva aspekterna har som i ett trollslag förvandlats till svagheter..."

Men allt detta är ganska ointressant, sett med professionella glasögon, om det ej finns en evidensbaserad kravprofil och förståelse för vad som skapar hållbarhet på arbetsplatsen i form av personliga drivkrafter. Poängen är att det du intuitivt kan uppleva som direkta svagheter i själva verket kan vara styrkor när de ställs i relation till de vanligaste situationerna på jobbet.

Några tänkvärda punkter för dig som arbetar professionellt med att utvärdera människors anställningsbarhet:

1. Vem är du själv på RIKTIGT? Om du inte förstår dig själv kommer du aldrig kunna förstå någon annan. Allt måste börja med äkta och ärlig introspektion.
2. Hur ser din referensram ut? Försök hitta de största hindren för objektiv och rättvis bedömning i din egen personlighet. Annars är risken att du bara anställer ​sådana som dig själv istället för att fokusera på kravprofil och resultat.
3. Hur ser kandidatens "erfarenhets- och motivationskapital" ut? Bakom en neurotisk, introvert, utmanande, konservativ och "slarvig" person kan det gömma sig en person med just de erfarenheter som ditt företag behöver just nu. Om erfarenheterna och motivationen finns där så är det sannolikt en bättre matchning än den "perfekta" profilen på pappret...