Hur hållbar är DU?

Hållbarhet är hetare än någonsin. Men hur mycket pratar vi egentligen om vår egen hållbarhet som individer? Kanske är det dags att bli lite mer "inomvärldslig"...

Hur vanligt är stress eller ökad arbetsbelastning under en vanlig arbetsvecka? Ja, många upplever det fem av fem arbetsdagar... För vissa av oss innebär vår arbete ett liv i ständig stress. ​Vad betyder då detta för vår "hållbarhet", om hållbarhet definieras som "varaktig, slitstark, beständig"? 

"Hur "slitstark" en människa är på jobbet synliggörs under stress."

En människas personlighet är enkelt uttryckt "de beteenden som kommer till uttryck spontant eller instinktivt", dvs när man inte får tid att tänka. Det är beteenden som ligger djupt inom oss, varav 30-50% är medfödda. De är en del av oss, oavsett om vi vill det eller inte, och de blir extra framträdande under stress. 

Men i realiteten har ju alla människor en copingstrategi, som innebär att vi undertrycker vissa av våra grundläggande beteenden till fördel för kollegor, arbetsmiljö, kunder etc, men kanske till egen nackdel. Detta tydliggörs när man diskuterar och jämför följande tre olika personligheter*:

1. Grundpersonlighet (Underlying Persona) - den du egentligen är/vill vara (drivkrafter)
2. Vardagspersonlighet (Everyday Persona) - den man är på jobbet (anpassade beteenden)
3. Överansträngd personlighet (Overextended Persona) - den man är under stress

*källa: Lumina Learning, Desson (2009)

Ett mycket vanligt scenario är att man anpassar sig ganska mycket på jobbet och undertrycker / underanvänder sina drivkrafter, dvs att det är diskrepans mellan ens grundpersonlighet och vardagspersonlighet. Det intressanta är dock att den överansträngda personligheten mycket ofta överensstämmer med grundpersonligheten, vilket i princip innebär att vi går tillbaka till våra grundläggande drivkrafter när vi befinner oss i stress.

"Men ingen vill ju stressa..."

Nej, men att leva ett stressfritt liv kanske är en utopi. Dock borde man kunna välja ett jobb som matchar ens personlighet, vilket enligt ovanstående modell borde leda till mindre stress. Hur då? Låt mig förklara detta genom att ge dig ett praktiskt exempel från verkliga livet:

Föreställ dig medarbetare på en kundtjänst. Fråga: Har du någonsin ringt till en kundtjänst och upplevt att du blev otrevligt bemött? Ja, eller hur... och visst tänkte du då att den personen verkligen var fel person för detta jobb? Vi kallar denna kategori för "kundtjänstmedarbetare A".
Sedan har du ju självklart mött oerhört många duktiga och professionella medarbetare, vilka nog hör till majoriteten. Vi kallar denna kategori för "kundtjänstmedarbetare B".  

• Kundtjänstmedarbetare A är ofta tävlingsinriktade och tycker om att utmana. I sin grundpersonlighet är de mindre anpassningsbara, men till vardags anpassar de sig för att smälta in i rådande arbetsmiljö. Efter en tids underkuvning, ökad stress och arbetsbörda är sannolikheten dock hög att de går tillbaka till sin grundpersonlighet och blir "kortare i tonen" och kanske till och med börjar argumentera med kunden. Eftersom deras egentliga drivkraft är att tävla/utmana.

​

• Kundtjänstmedarbetare B är ofta lagspelare och tycker om att nå konsensus. I sin grundpersonlighet är de anpassningsbara, så behovet av att anpassa de sig till vardags är inte nämnvärt stort. Vid ökad stress och arbetsbörda är sannolikheten därför hög att de fortsätter att drivas av sina konsensus och tillmötesgående strategier, eftersom deras drivkraft är att komma överens. 

​
En kvantitativ studie på kundtjänstmedarbetare (HUCAMA, Guarini, Sandö 2015), har visat att en stor del av kundnöjdheten styrs av förmåga till enighet och taktfullhet, vilket stärker caset ovan. Mao får de som är mer utmanande i sin grundpersonlighet sämre kundnöjdhet över tid, emedan de som är tillmötesgående får nöjdare kunder över tid.

"Vad har detta med hållbarhet att göra?"

Ja, det verkar, med facit i hand, helt enkelt som om kundtjänstmedarbetare B är mer hållbar än kundtjänstmedarbetare A, eftersom kundtjänstmedarbetare B  fortsätter att arbeta utifrån sina drivkrafter (grundpersonlighet) även under stress. Risken för överbelastning och utbrändhet är mindre för kundtjänstmedarbetare B än för kundtjänstmedarbetare A.  

Det borde vara allas rättighet att få en matchning av sin grundpersonlighet kopplat till de faktiska "critical incidents" som jobbet utgörs av. Hur många som lever i en daglig konflikt med överdriven coping kopplat till sina drivkrafter är det ingen som vet, men jag tror att mörkertalet är stort. Eftersom närmare 50% av våra yrkesrelaterade beteenden styrs av vår grundpersonlighet (Costa & McCrae 1992) kan en väl genomförd personlighetsanalys på individ- och gruppnivå ha stor effekt.

Här kommer några kom-ihåg om mänsklig hållbarhet som du kan fundera på i relation till de människor du har direkt / indirekt ansvar för idag (såväl privat som professionellt):

1. Vår grundpersonlighet kommer ofta till uttryck under stress. För att reducera risken för stressrelaterade problem bör man säkerställa att grundpersonlighetens drivkrafter överensstämmer med arbetets dagliga och långsiktiga krav. Livet blir så mycket lättare när detta är på plats!
2. Hållbarhet för oss människor handlar om att orka med under lång tid och då är det viktigt att vi har ett jobb där vi tillåts vara "karaktärsfasta" (att diskrepansen mellan våra tre olika personligheter är så liten som möjligt). Vi mår allra bäst när vi slipper vara "någon annan på jobbet".
3. Ansvaret är delat (!): skola, samhälle, arbetsgivare och arbetstagaren själv måste verka för att denna hållbarhet kommer till stånd. Att människor har "fel" jobb kan inte skyllas på en enskild faktor, men är ofta ett resultat av bristande eller obefintlig analys som många gånger bottnar i ren oförståelse och/eller nonchalans. Det är inte hållbart att vid 50 års ålder inse att man haft fel jobb hela livet. Verktygen finns - använd dom, i GOD TID!