Hur ska man vara? Vad är "bra"?
Det beror helt och hållet på arbetsuppgifterna och
vilka resultat som ska uppnås...

Om arbetsuppgifterna innefattar:

1. att gå till botten med ett problem och förstå saker på djupet, eller
2. att snabbt komma till beslut och nå en praktisk lösning

 ​- vilken av profilerna i rubriken ovan passar då bäst för respektive scenario?

Låt mig förklara med ett exempel där vi för enkelhetens skull kallar:

• Cool och extrovert för "A" 
• Nervös och introvert för "B"

Så här fungerar A (schematiskt och utifrån drivkrafter sett):  
"Gott självförtroende, lugn, lösningsorienterad, kort återhämtningstid, tar ledningen"
​+ Fördelen med denna profil är framförallt att det är en person som

• utstrålar lugn

- Nackdelen med denna profil är att individen:

• ej drivs av reflektion

Så här fungerar B (schematiskt och utifrån drivkrafter sett): 
"Gör sällan fel, analytisk och kritisk, lär sig av misstag, saklig och professionell, jobbar hårt"
+ Fördelen med denna profil är framförallt att det är en person som:

• vill förstå och lär sig på djupet

- Nackdelen med denna profil är att individen:

• grubblar en hel del

​
Så tillbaka till frågan: vilken av de båda profilerna (A, B) passar för respektive scenario (1, 2)?
Ja det verkar uppenbart att

• B verkar bättre lämpad för att gå till botten med ett problem och förstå saker på djupet och att
• A tycks mer lämpad för att snabbt komma till beslut och nå en praktisk lösning.

Så frågan är kanske inte om man ska vara "cool och extrovert" eller "nervös och introvert". Schematiskt sett kan vi i denna givna fråga istället säga att det handlar om att man ska 1) vilja lära sig på djupet eller 2) snabbt komma till beslut.

Vilka olika roller kan du komma på där det är viktigt att reflektera och lära respektive att ta beslut snabbt? Kanske tillhör analytiker, forskare, kvalitetsgranskare, serviceledare, ingenjörer osv kategori B medans ledare, chefer, säljare och entreprenörer etc tillhör kategori A?

Poängen är att vi kanske letar efter lugn och coola, extroverta personer till tjänster som innefattar mycket lärande, reflektion och analys eller rekryterar nervösa och introverta ledare som bränner ut sig för att de "grubblar ihjäl sig"...

Sammanfattningsvis kan man säga att:

• Kategori A "cool och extrovert" har en avslappnad och utåtriktad strategi, får saker att hända och sätter igång mycket aktiviteter. Det centrala är att komma framåt.
• Kategori B "nervös och introvert" har en orolig och inåtvänd strategi, går på djupet i sin analys och ser till att "rätt saker" blir sagda och gjorda. Det centrala är lärande och att undvika misstag.

Vad kan man då lära av detta? Följande är några saker att ha i bakhuvudet i samband med nästa rekryteringsprocess:

1. Skilj på och förstå innebörden av lärande och aktivitet som drivkrafter - genom att prioritera kan du adressera rätt profil (A, B).
2. Skilj på kvalitet och ledarskap som drivkrafter - om du anställer den bästa medarbetaren som chef på grundval av stark kvalitetsinriktning (B) kanske det naturliga och hållbara ledarskapet (A) brister.
3. Skilj på kundnöjdhet och medarbetarnöjdhet relaterat till ledaregenskaper - det som gör kunden nöjd (service - B) behöver inte nödvändigtvis vara det som skapar nöjda medarbetare (coaching, feedback - A).

Vem är jag...?
​Vad vill jag...?
​Vad är hållbart för mig...? 

Detta känns som "eviga" frågor. Och det blir inte bättre av de oändliga valmöjligheter vi har idag. Det känns som om vi ofta "stänger av " för att inte bli överladdade med information. Vi orkar inte ta in mer utan "kör på" i hopp om att någon gång i framtiden få jobba med det vi "egentligen" vill arbeta med.

Känner du igen dig? Det gör i alla fall jag och många jag känner...

Varför valde jag inte att plugga till "det där" istället eller varför gjorde jag inte "så" istället. Det är lätt att vara efterklok och bli bitter på föräldrar, samhälle och omständigheter som gjorde att vi hamnade där vi är idag. Men ska det egentligen vara så svårt att lära känna sina egna drivkrafter och hitta rätt i karriärdjungeln?

EXEMPEL:
1) Tänk dig en person som är öppen och nyfiken, teoretisk och nytänkande i sin personlighet (Big Five O+) och hamnar mitt in i den konservativa världen (juridik, medicin etc) för att vid 50 års ålder inse att "det här var inte min grej..." Kanske hade områden som psykologi, marknadsföring, entreprenörskap etc varit en bättre matchning?

eller

2) Tänk dig en person som är orolig och nervös, känslostyrd och grubblande i sin personlighet (Big Five N+) och hamnar som chef i tuffa, konfrontativa miljöer med krav på tydligt ledarskap, för att vid 40 års ålder gå in i väggen och aldrig komma tillbaka. Kanske hade en karriär inom service, vård, skola, konst, design etc varit en framkomligare väg?

Måste det vara så eller skulle skola och föräldrar kunna ta större ansvar?

Med tanke på att nästan 50% av vår personlighet är medfödd/genetiskt betingad är det ju egentligen inte speciellt svårt att mäta de tydligaste karaktärsdragen kopplat till läggning/fallenhet relaterat till viss studieinriktning hos högstadieungdomar. Tänk om skola och föräldrar vågade lyfta denna fråga och vi skulle få möjlighet att på allvar hjälpa våra blivande vuxna att välja en yrkesbana som ligger i linje med medfödda drivkrafter?

• Svårt? Ja, det är i alla fall inte lätt - men om det är tillräckligt viktigt investerar vi den tid, kraft och resurser som behövs.
• Möjligt? Ja, det är fullt möjligt att genomföra ett femfaktortest på högstadieungdomar och koppla resultatet till de vanligaste yrkesområdena.
• Viktigt? Om det är någon i livet det verkligen är viktigt så borde det väl ändå vara i skolan? En tid då vi verkligen söker vår egen identitet och bygger självkänsla, trevar oss fram i den snåriga djungeln av både skrämmande och lockande möjligheter, där vi tyvärr alltför ofta går på "känslan" och låter tillfälligheter och omständigheter styra avgörande val.

Efter att ha utbildat över 200 personer inom kompetensbedömning där femfaktortest används på kursdeltagare kan jag med stor säkerhet konstatera följande:

• ​de flesta av oss har mycket låg självkännedom (framförallt har vi svårt att erkänna de nervösa, introverta, konservativa, utmanande och "slarviga" dragen hos oss själva) 
• alla är mycket intresserade av och vill förstå mer om sig själva
• många önskar att de hade valt en annan yrkeskarriär tidigt i livet

Så vad kan man göra för att påverka situationen för dagens ungdomar och få dem på "rätt spår"? Här kommer några tankar och tips som kanske kan verka som en inspiration för dig som förälder, arbetsgivare, chef, medmänniska:

1. Gör en värderingsövning där individen själv får plocka fram primära drivkrafter. Tex "kompetenskort" (kortlek med yrkesrelaterade beteenden) kan användas för att få igång dialogen.
2. Undersök drivkrafterna genom att låta individen fylla i ett femfaktortest och utgå ifrån kopplingen till kompetens (värderingsord). Kräv att din testleverantör ska visa dig exakta kopplingar mellan kompetens och psykometriska begrepp.
3. Med lite sunt förnuft kan du lätt tillsammans med individen resonera dig fram till styrkor och utvecklingsområden, potentiella risker och möjligheter. Dra slutsatser på generell nivå. Är personen praktisk / teoretisk, utmanande / tillmötesgående, flexibel / strukturerad? Vad innebär detta för motivationen? Vilken typ av arbetsuppgifter känns mest lustfyllda för individen?

[Min förhoppning är att skolan ska ta denna fråga på allvar i framtiden, men fram till dess har du och jag ett gemensamt ansvar för de ungdomar vi har i vår närhet. Sträck ut en hand och hjälp någon på samma sätt som du själv skulle velat bli hjälpt när du var i början av din karriär! För info, tips och konkreta råd mejla till [email protected]]